När jag väl börjar tänka och tankarna börjar rulla omkring i mitt huvud blir det bara till ett stort kaos. Allt kommer samtidigt och jag orkar inte med det, jag blir svag och ledsen. Det är okej att gråta, det är verkligen okej och det känns så skönt efteråt. Även om det inte är så roliga saker man grinar för är det ändå skönt att få tala om sina känslor och få ut allt det man gått och burit på helt själv i sin kropp och själ. Släppa sina tankar fria, ha någon som lyssnar och låter dig gråta klart tills du är klar, och att ha någon som kramar om dig när du känner dig helt förstörd är mer och ännu mer okej än okej att ha! Det måste vi alla ha.

Jag vet ibland Inte vart jag ska ta vägen, vill bara springa någonstans och aldrig sluta springa. Ibland tänker jag på att flytta till pappa redan nu och skita i skolan, ibland blir man bara så besviken och ledsen på allt. Tur att jag har en underbar familj! vet inte vad jag hade gjort annars, jag har er att tacka till mycket. Jag försöker verkligen hålla en god min men det går inte längre. Nu efter att jag brutit ihop kommer jag förhoppningsvis att bli stark under ett tag igen.

Detta blev ett långt inlägg men jag tänker inte ursäkta mig. Jag behövde det här.