I en liten stad känner alla varandra.

Som det står på bilden: "han gjorde mig rädd för kärleken". Han skrämde mig om hur killar kan vara mot tjejer. Vi var tillsammans, älskade varandra(?) och hade det.. Hmm, bra. Vi hade väldigt många dalar om jag säger så.

Jag trodde DÅ och tror fortfarande NU att det skulle vara perfekt att vara i ett förhållande med någon som man tyckte/tycker om. Jag förstod väl alla gånger att man bråkar men inte på det sättet. Jag trodde inte att man kunde bli så sårad och besviken av en kärlek.

Därför vågar jag nu knappt släppa någon ny kille in i mitt liv, jag har försökt. Jag försökte släppa J in på mitt liv men det gick inte. Jag var för rädd för att bli sårad även om han verkligen var världens snällaste typ mot mig och verkligen var helt underbar. Han visste hur han skulle vara mot mig om jag säger så. Men för övrigt har jag så jävla svårt med kärlek, jag vill ha ett förhållande men jag är för rädd att min framtida pojkvän ska såra mig lika mycket som min gamla pojkvän gjorde.

Det var mina kvällstankar, hoppas inte att någon börjar hata nu för att jag skrev om honom, han vet ändå säkert helt och hållet vad jag tänker om honom. Trevlig kväll!