Jag skulle kunna skriva en hel jävla roman om alla känslor som jag känner. Alla dessa jobbiga jävla känslor som jag skulle behöva ha ut, vill bara skrika allt rätt ut på någon i ansiktet. Skulle behöva avreagera mig mot någonting. Jag skulle behöva gråta ut och berätta om allt jag håller inom mig.

Framför allt, jag skulle behöva en stor jävla käftsmäll och att någon sen säger till mig att jag ska rycka upp mig för nu är det tung, jävligt tungt.

Den här bloggen var ifrån början tänkt till att bli en blogg där jag skulle skriva om min vardag, inspirera osv. Det fungerar inte, det är bättre att jag får ut alla mina känslor här än på instagram, fb eller Twitter. På Twitter klassas man som idiot om man ens råkar säga att man är ledsen, men det tar jag i ett annat inlägg.